Jag önskar att alla barn i världen fick gå i skolan, att alla krig tog slut, att alla människor lät sig styras av förnuft, klokskap och medkännande, att alla sjukdomar kunde botas, att alla vill varandra väl, att våra olikheter ses som resurs, att alla kunde omfattas i en gemensam värdegrund …. att …

I wish that all children in the world was going to school, that war was over, that all men and women let themselves be guided by common sense, wisdom and compassion, that all diseases could be cured, that all want each other well, that our differences would be seen as a resource, that all could fall into a common set of values ​​…. that

The sky is no longer the limit!

… om vi bara vill …. om ALLA vill …. IMAGINE (click the link to listen)

See it Sunday

The eternal stream of bubbles
filling my life every day
with hopes and sorrows
because …
that’s what life is all about.

Sunset sigh

Crowned New Dawn

My active photo challenges

  Gissa om jag var lycklig när den tistelfyllda ängen i min omedelbara närhet var fylld med fjärilar. Jag brukar ta en sväng dit när Milton rastas. T.o.m. Blåvingar – jag traskar dit flera gånger varje dag sedan den 29-e.

Jag gillar ju detaljer så därför brukar jag ofta ta ett utsnitt innan bilderna skalas ned. Raw-bilden är alltid 4000px men det är ju för stort för webben så jag brukar publicera i 1200px eller ibland 1500px. Utsnitten får samma filnamn som bilden med tillägget “a”.

Gillar färgstämningen i bilderna ovan.

Tycker fjärilen har placerat sig så läckert här. Skärpan är ju inte perfekt men so what!

Åh här gillar jag verkligen färgerna också. Bilden ger lite känsla av otillgänglighet och det passar ju bra på fjärilar, eller hur? Skärpan blev bra trots otillgängligheten – se bara utsnittet nedan.

En liknande bild som denna fick bli symbol för “äng” i mina 365-bilder. En äng ur markperspektiv. Här älskar jag färgerna hos fjärilen och klöverblomman tillsammans – de förhöjer varandra, tycker jag.

Jag är en “känslomänniska” så jag upplever bilder känslomässigt mer än tekniskt. Ibland vet jag inte alls varför en bild griper tag i mig starkt men jag njuter av den känslan och det ögonblicket.

Nu ska jag iväg till min tisteläng och idag får macrot följa med. Bilderna ovan är tagna med teleobjektivet för det är lättare att jobba med.

Ps. I morgon är det dags att länka upp igen i FOTO dagbok. En utmaning med bild och känsla. Välkomna!

Visset men välordnat …

Jag fick verkligen mersmak efter att ha fångat “parningshjulet” helt hjärtformat så idag begav jag mig till mitt Trollsländeställe i Stadsparken.

Det fanns en ny besökare idag. Denna intensivt blå sländan hade blå vingar på ovansidan så den hade lyst och glittrat när den flög över vattnet kors och tvärs … fick jag höra av ett par parkarbetare som stannade och pratade när jag fotograferade.

Jag hade 175 bilder med mig hem och har försökt sovra bland dem. Milde tid så svårt det är ibland. Är ögonen klara åker de inte i papperskorgen!

Kamerainställningarna var inte perfekta … såg jag hemma i datorn. Kanske borde jag haft macrot för nu hade jag teleobjektivet. Nåja det är en dag i morgon också …

Den var riktigt tjusig denna Trollsländan.

Tyvärr fick jag ingen bild med utfällda vingar. Här syns i alla fall färgen bra.

Det fanns ytterligare en främling eller variant på flicksländorna som brukar vara där. Den hade en vinge som var skadad. Kan det kanske vara en av de många olika former de genomgår?

Här syns det tydligt att den främre vingen saknar en bit. Denna variant var lite blekare i färgen

Kolla ansiktet! Det ser ut som den skrattar där bakom vasstrået

Ett par fanns det också. Hanen hade fångat sin hona men hon var tydligen inte “på hugget” riktigt så något parningshjul fick jag inte se.

Men fast i ett säkert grepp är hon.

Jag älskar ju detaljer och trollsländorna har massor så det blir nog en ny runda i morgon.